Ett bortglömt perspektiv i bankkritiken
Som vd för en av Sveriges största banker tycker jag att det är viktigt att lyfta fram de problem som faktiskt finns i vår sektor. Trogna läsare av denna blogg kommer att märka att det blir ett återkommande ämne framöver som förtjänar fler än ett blogginlägg.
Idag vill jag på det temat lyfta fram ett perspektiv som ofta glöms bort i kritiken av banksektorn. Trots att det kanske är viktigast av alla. Småspararnas. Jag vet inte varför det är så men det är något som branschen behöver förändra och förbättra. Vi har tidigare kunnat visa att närmare 500 000 svenskar i åldrarna 20-69 år går in i denna kris utan en enda krona på banken. Var femte svensk klarar inte en oförutsedd utgift.
Att dessa personer kan bygga upp en sparbuffert är precis lika viktigt för samhället som att vi tar fram övergripande regulatoriska förändringar för bank- och finansbranschen i stort. När man diskuterar hur banksektorn kan förbättras bör man därför inte alltid ta utgångspunkt i de internationella finansmarknaderna. Man bör också kunna ta sin utgångspunkt i relationen mellan kunden och rådgivaren.
Det bästa sättet för banker att förebygga risker är nämligen att känna sina kunder, och att vara nära dem. Att ge råd som stärker människors möjligheter, snarare än kortsiktigt maximerar vinsterna.
Ändå fokuserar många banker mer på nya lån än på ökat sparande. Ändå ska den kortsiktiga riskbenägenheten premieras före den långsiktiga planeringen.
Inte heller är regeringen något föredöme i skuld- och sparandefrågan. Även om de kontinuerligt beskriver vikten av att hålla Sveriges ekonomi i balans och att Sverige ska bygga upp en buffert för oförutsedda händelser i omvärlden, verkar de ha glömt bort detta i synen på svenska privatpersoner. Regeringen har de verktyg som behövs, men har inte kunnat presentera ett enda konkret förslag eller en politik för hur man ska bryta det negativa skuld- och sparbeteendet i samhället.
Jag tror att vägen framåt är att vi som banker måste jobba tillsammans med politiker för att skapa rätt incitament till sparande, inte minst för de mindre gynnade grupperna i samhället. Bankerna måste fokusera på sparande för kundens skull och inte alltid upplåning för bankens skull. Samtidigt måste politiker skapa rätt ramverk och incitament för privatpersoner och banker för ökat sparade. En sund bankmarknad kräver att vi premierar sparande lika mycket som skuldtagande, även på skattsedeln.