Jag har jobbat länge inom bank och har genom åren fått se hur familjer och enskilda personer hamnat i ekonomiska svårigheter. Av erfarenhet vet jag också att det finns vissa situationer och tillfällen i livet då man är extra sårbar. Den som är lycklig och köper sin första bostad tänker inte alltid på vad som händer om livet tar en annan vändning än den önskade. Vad händer om jag blir arbetslös? Vad händer om jag blir långvarigt sjuk? Vad händer om det som i stunden känns så helt otänkbart ändå inträffar – att vi skiljer oss eller separerar? Jag hoppas att alla kunder någon gång ibland stannar upp och funderar på att de här negativa händelserna faktiskt kan drabba dem. Det finns ju trots allt goda möjligheter att skydda sig mot de rent praktiska konsekvenserna, både med försäkringar och genom att skaffa sig en god översikt och ett bra sparande. En annan fälla kan drabba de som väljer att jobba deltid när barnen är små, vilket ofta gäller kvinnan i relationen. Många är inte medvetna om vilken effekt det får för pensionen om man under ett antal år inte jobbar 100 procent. Det här är jobbiga frågor, som inte alltid är lätta att ta tag i eller prata med sin partner om. Men det är alltid bättre att göra det än att hamna i ekonomiska bekymmer, bara för att man inte tänkt igenom vad som kan hända.
2012-01-26 |
I Sverige har vi en skola där unga människor förbereds för att kunna hantera livet som vuxen. Vi vill att eleverna lär sig en mängd olika saker för att kunna gå vidare till en högre utbildning eller kunna konkurrera på en allt tuffare arbetsmarknad. Men hur kommer det sig att skolan idag inte förbereder våra unga för hur de ska hantera sin privatekonomi?
Idag har vi ett system där allt mer läggs på individen. Vi ska välja telebolag, elbolag, skola till barnen och även ta ansvar för vår framtida pension. Vore det inte dags att vi redan från sjunde klass har ämnet privatekonomi som obligatoriskt för eleverna? Ett ämne som lär unga att förstå vad det innebär att ta lån, vad det innebär om man inte sparar för framtiden, vad ett bolån är och hur ett kort eller ett konto fungerar. Vad som händer om man inte betalar sina räkningar och hamnar med anmärkningar. Nu är det dags för riksdagen att fatta beslutet: Obligatorisk privatekonomi på schemat från sjunde klass.
2012-01-23 |
Vad händer med sparandet under 2012? Jag tror många kunder är lite trötta på att se sina fonder åka upp och ner. Vi har under de senaste åren sett kraftiga börsuppgångar följda av kraftiga börsfall; ena året är man vinnare och nästa förlorare. Svenskarna är ett fondsparande folk och nu tror jag att trenden kommer bli trygghet och förutsägbarhet.
Vad jag menar är att de produkter som kommer att efterfrågas mest har en lägre risk och gärna ett kapitalskyddande inslag. Vi har nu sett att aktieobligationer fungerar! Blev utfallet att man fick tillbaka nominellt värde, så visar det styrkan med att faktiskt skaffa en försäkring för hur mycket kapital man är villig att förlora. De flesta byter inte fonder så ofta. De flesta av osss parar på och bevakar inte vårt sparande i så stor utsträckning som vi borde. Detta gör att jag tror att tråkiga säkra placeringar, där vi hellre tar en lägre avkastning om vi känner att den är trygg och att vi därmed tryggar vårt kapital, är en trend vi kommer se framöver.
2012-01-16 |
Ett nytt år har börjat och man kan fundera på hur bankerna kommer att agera under 2012. Jag tror vi kommer att se ett år när bankernas ledningar inte har tillväxt i fokus. Mycket vikt kommer att läggas vid god likviditet och stabila balansräkningar. Jag tror därför också att den mediala- och politiska bilden av den svenska banksfären fortsatt kommer att handla om huruvida Riksbankens sänkning av reporäntan verkligen kommer låntagarna till del, eller om bankerna väljer att själva tillgodogöra sig mellanskillnaden.
Det är i sådana fall bra att så sker. Lägenhets- eller husköpet är ofta hushållets största investering. Ingenting är därför viktigare för hushållens totala ekonomi än ränteutvecklingen på bolånen. Bankerna måste klara av att ta denna diskussion. Det är också en diskussion som hänger nära samman med de utmaningar som finans- och konsumentministern pekar ut för finansbranschen på DN-debatt http://www.dn.se/debatt/sa-ska-kunden-skyddas-mot-en-aggressiv-finansbransch. Vi banker måste helt enkelt bli bättre på att stå på kundens sida.För egen del anser jag att vi måste hitta ett sätt att öka transparensen; vi måste visa vad en liten sänkning av reporäntan betyder, eller inte betyder, för oss. Kundens ränta måste ställas i relation till bankens upplåningskostnader. Och det ankommer på bankerna att skapa den transparens som krävs för att en sådan jämförelse ska bli möjlig att göra på ett enkelt och tydligt sätt. Jag avser att ta en aktiv del i detta viktiga samtal med allmänhet, medier och politiker.
Det finns nämligen fullt legitima skäl för bankerna att vara lite restriktiva med nedjusteringarna. Eftersom kapital fortsatt kommer att vara en bristvara finns inget större hopp om att priset på pengar ska komma att minska. Det betyder att våra investeringar i pengar, själva förutsättningen för att kunna låna ut dem, inte kommer att bli billigare för oss. Varför då detta? Jo, företagen växer inte tillräckligt, vill i vissa fall inte växa. Därför kommer det inte in mer pengar i systemet. Detta samband måste vi kunna visa och diskutera, för att få allmänhetens – och därefter även politikernas – förståelse för vårt agerande. Nya kapitalkrav medför dessutom att de börsnoterade bankerna kommer att vara än mer försiktiga med utdelningar. Glöm inte bort att vi alldeles nyss hade motsatt diskussion: kritiken var då att bankerna tog för stora risker, att de för lättvindigt lånade ut pengar. Mer sunt förnuft efterlystes från banksektorn.
Så det är inte bara av ondo för kunderna att de inte får billigare krediter. Vårt land gynnas långsiktigt av att ha stabila banker som skapar en fungerande marknad. Bankerna börjar nu också i högre utsträckning att se över vilka som får låna, vilket är bra. Det finns många som med de låga räntor vi har troligen har lånat för mycket. När räntorna mer än halverades så kunde man låna dubbelt så mycket till samma månadskostnad, något som självklart drivit på till exempel bostadspriserna. Många har idag höga lån och ganska liten fallhöjd, varför de som har kapacitet bör amortera på sina lån.
Jag tror konsumenter borde tänka lite mer som företag gör. Det vill säga att man vill ha koll på sina tillgångar, där bostaden ofta är den största, samtidigt som man vill känna att kassafödet, det vill säga inkomsterna efter skatt, väl täcker de utgifter som familjen har. Kunderna ska känna att tillgångarna är högre än skulderna, vilket är sunt på alla sätt. Det är därför oroande att svenska hushåll ökat sin skuldsättning mest i Europa de senaste fem åren. Jag tror dock inte att vi sitter på en bubbla, utan att vi med sund långivning framöver kan klara av detta. Vad är sund långivning? Jag tror det handlar om att känna sin kund och tillsammans se till att kunden inte lånar mer än att det finns goda marginaler för att hantera sina åtaganden. Jag tycker alltså att det är klokt att amortera på sina lån och att ha ett buffertsparande för att underhålla skicket på sin bostad så att värdet säkras.
Ingen raketforskning utan vanligt sunt förnuft, uppnått via ett närmare samarbete mellan bank och kund, vilket jag tror blir en trend under 2012.
2012-01-11 |
Efter intervjun med mig i Dagens Industri den 5 januari jag fått många kommentarer, vilket känns riktigt kul. Min utgångspunkt är att föra fram tankar och idéer som jag tror bör diskuteras i kölvattnet av de finanskriser som just nu verkar komma allt tätare. Här nedan tänker jag passa på att klargöra några saker i intervjun som jag fått kommentarer om.
- Jag tycker att svenska storbanker överlag är bra. De har hanterat krisen och deras ägare har ställt upp med pengar när det har behövts. Ur ett funktionellt perspektiv är det enkelt att vara bankkund och de fyra storbanker som har 80 procent av marknaden tar hand om sina kunder efter bästa förmåga.
- Jag har själv jobbat 25 år i en storbank och trivdes väldigt bra. Jag vet att det pratas mycket försäljning inom bankerna, och det är inget fel i att sälja om man är bank. Däremot måste försäljningen följas av ett större ansvarstagande från bankernas sida, eftersom informationsövertaget och i många fall också kompetensövertaget är så stort. Bankrelationen är viktig för en kund och därför ska en bank, kanske mer än andra företag, vara väldigt ansvarsfull både i vad den säljer och i vilka råd den ger. Felaktiga val kan skapa stora problem för en kund.
- Jag ser inget problem med börsnoterade banker. Vad jag för fram är att avkastningskrav från bankernas ägare bör vara lägre än för andra företag. Detta för att inte få banker som tar för stora risker och indirekt kan bli en belastning för skattebetalarna. En bankaktie bör ses som en trygg, förutsägbar aktie med i bästa fall en hög utdelning som är jämn över tiden. Banker ska inte åka upp och ner utan vara transparanta och förutsägbara.
- Länsförsäkringar konkurrerar på samma villkor som andra banker. Vi kan ha ett lägre avkastningskrav, men vi måste ha en god lönsamhet för att kunna vara trygga, hantera vår upplåning och kunna investera i framtiden. Vi är i bankbranschens mening en ung bank, med ambitioner att växa. Det innebär att vi använder mycket av vinsterna till att bli större genom att vara ett både relevant och attraktivt utmanare för svenska bankkunder. Utmaningen är att när det gäller exempelvis bolån är själva avkastningskravet inte någon stor parameter och vi måste konkurrera med aktörer som är väsentligt större. Vi har ingen ambition att ta ut mer marginal av kunden än vi behöver, men sätter självklart vårt kundpris utifrån lönsamhetspotentialen i en relation. Detta för att värna om vår lönsamhet och tillväxt.
- Det som skiljer oss från storbankerna är att vi är kundägda . När vi går bra så kan vi i framtiden dela ut pengar som hamnar hos de 23 länsförsäkringsbolagen, som då kan lämna tillbaka pengarna till kunderna/ägarna i form av återbäring. Länsförsäkringar har ett långsiktigt åtagande att bli en unik finansiell aktör som är ensamma om att erbjuda försäkring, pension, bank och fastighetsförmedling.
Jag vill hoppas på en fortsatt diskussion om vilka banker vi bör ha. Jag tror att mångfalden är av stor betydelse och då måste det finnas olika banker som drivs med lite olika utgångspunkter. Sedan får kunden ta ställning.
2012-01-09 |