Varför faller långräntan?
Svensk ekonomi går starkt för tillfället, Riksbanken har börjat höja räntan och väntas höja den igen under de kommande månaderna men ändå faller långräntan?
Långräntan speglar inflationsförväntningarna i ekonomin på några års sikt. Räntan faller när ekonomin väntas bromsa in och med den inflationen. Men nu är vi ju i ett läge där vi just har kommit ur konjunktursvackan och är på väg upp. Eller?
Först och främst ska vi kanske vara tacksamma för att svensk ekonomi i grunden är sund, d v s att vi har våra statsfinanser under kontroll. Det i sin tur medför att utländska investerare har ett gott förtroende för svensk ekonomi. När det skakade som värst i våras och investerare skydde statspapper i länder med höga statsskulder, vilket fick deras räntor att stiga kraftigt, letade dem sig till säkrare länder så som Sverige, vilket fick våra räntor att falla.
Men under sensommaren har långräntan snarare gått ner på grund av att investerare ser orosmoln i den amerikanska ekonomin. Både tyska och svenska räntor följer med alldeles oavsett om både tyska och svenska ekonomin för tillfället går starkt.
Att den amerikanska ekonomin går trögt bör inte förvåna alltför mycket. Efter ett kraftigt fall, blir återhämtningen stark initialt. Denna gång dessutom drivet av en exceptionell stimulanspolitik. Det svaga utgångsläget med både skuldtyngda delstater och hushåll gör att återhämtningen i amerikansk ekonomi kommer att ta tid. Däremot tycker jag att risken för en så kallad ”double-dip”, d v s risken för recession, är fortsatt ganska liten. Marknaden tenderar att överdriva både upp- och nedgångar i ekonomisk statistik.
Därmed tror jag att även långräntorna kommer att stiga igen. De alltjämt svaga tillväxtutsikterna talar dock för ett fortsatt lågt inflationstryck och därmed försiktiga centralbanker och fortsatt låga långräntor sett i ett historiskt perspektiv.

Kommentarer och länkar
Kommentarer, trackbacks och reactions publiceras med viss fördröjning eftersom de förmodereras under arbetstid.